Jag vill börja med att tacka för alla grattulationer!!!
.
.
Den 17/9 kl 20:39 kom det en liten tjejj ut till stora vida världen, det var den sötaste ögonsten man kan tänka sej och fick därför det sötaste namnet Wilma. Hon vägde 3405gr och var hela 49cm lång.
.
.
I förra inlägget berätta jag att värkarna hade börjat lite smått kl 03 på natten ungefär. Torsdagen lunkade på, henrik var hemma från jobbet och Liam var på dagis. Värkarna hade jag inte jättestor koll på faktiskt, dom kom tätare och tätare men jag hade int så stor koll på klockan eftersom de inte var så intensiva. Kl 15 började det dock göra rätt så ont och när jag kikade på klockan var det 5 minuter emellan under lång tid. Henrik åkte iväg för att hämta liam på dagis (15:30) och köra honom till farmor. När han var borta började värkarna komma något tätare och efter lite middag så besatämde jag mej för att ringa in och prata med dom. Jag hade en tid för akupunktur kl 18 på förlossningen så min tanke var att åka in på den och samtidigt bli undersökt. Jag och henrik packade in oss i bilen i lugnan ro och åkte så sakerliga in. Blev undersökt ungefär vid 18:30 och hade då räknat med att de skulle säg att jag knappt öppnat mej alls men jag var öppen 4cm, blev naturligtvis jätteglad men insåg lika snabbt att det är en bit kvar. Eftersom smärtan var fullt hanterbar så satte jag på mej mina skor, fick en gåstol och gick några vändor i korridoren tills mina ben inte bar mej under värkarna längre... Hade inte så stor koll på klockan längre men vid det laget var nog klockan ca 19:30...Det gick med en rasande fart och pang bom låg jag med krystvärkar och vips så var hon ute.....En av mina första tankar var ju naturligtvis fan va fin hon är men samtidigt så undrade jag vad som hade hänt ...jag skulle ju in och få akupunktur inte föda barn på 2,5 timmar.
.
Eftersom hon är född på kvällen så blev vi kvar på förlossningsavd över natten och tro det eller ej så fick vi oss några timmars sömn och vid 9 dagen efter var det läkarundersökning sen skulle vi åka hem. Så blev inte fallet då läkaren hörde ett blåsljud på hjärtat vilket tydligen var väldigt vanligt under första dygnet så det var bara att lägga sej på avd 11 det. Pisigt värre var det där, dels var personalen sura på varandra och hade en jävla attityd mot patienterna...tack gode gud så skötte jag och wilma oss själva..Henrik åkte hem till Liam. Det var stängt på avd för besökare och jag fick inte ta med mej Wilma ut från avd så det blev ett ganska drygt dygn men igår hördes inget blåsljud och vi fick lämna sjukhusets väggar och åka hem till familjen vilket var jäkligt underbart kan jag säga!!!
.
.